Om Bokevolution

Bokevolution är en bokblogg. En riktig bokblogg. Vi skriver om böcker, och om inget annat. Vi, är Edvina Olsson och Emelie Eriksson – två fantastiska unga bokälskande kvinnor.

Kontakt:
bokevolution@hotmail.se

Nedan ser ni två texter skrivna av oss båda, de två första texterna här på sidan, och även de ända som inte skriver om en bok. Det handlar om skrivkonsten, bloggen och om oss själv. Vår bokevolution. Mycket nöje! :

Idén till detta föddes när jag på min blogg sågade siten bokhora och min champinjon och vän Emelie kom med förslaget: låt oss skapa en bokblogg och låt oss kalla den bokevolution. Elementärt min kära Miss Eriksson, dock så vill jag förtydliga att även om jag sågade bokhororna är detta inget jag gör för att på något sätt kliva på dem. Jag gör detta för att nu kan jag skildra min kärlek till böcker på mitt eget sätt, ett sätt som iallafall jag skulle tycka om att läsa. Vi delar på denna blogg och vi skriver oberoende av varandra, alltså besparas allas själar från enformighet.  Emelie och jag är olika, vi kommer att läsa olika böcker och formulera oss olika, men det vi delar är intresset(och en lång vänskap men det är för tillfället oväsentligt). Jag har älskat att läsa så länge jag kan minnas. Jag var med i en bokklubb som liten, läslusen tror jag att den hette. Det innebar att varje månad damp det ner två böcker i min brevlåda. Något annat jag minns är när jag läste Harry Potter för första gången. Jag hade inte hört talas om böckerna innan men första filmen var påväg och jag frågade min faster om vi kunde gå på filmen som verkade intressant, hon sa att jag måste läsa boken först och med ungefär en vecka kvar fram tills filmpremiären tänkte hon att nu skulle hon allt vara lite lurig. ”Om du läser ut boken innan premiären så bjuder jag dig på bion” sa hon och tänkte inte en chans att min brorsdotter på åtta bast hinner det. Klart som fan att jag hann. Jag var ju fast efter att ha sett omslaget, nu när jag för första gången tänker tillbaks på hur det började med just min Harry Potter läsning känner jag hur det svindlar. Det är verkligen nio år sedan det började och serien har följt mig och jag har följt serien, den idoga väntan på de nästkommande böckerna och känslan av att slå upp den nya boken med fortsättningen om de karaktärer som blev och är mina bästa vänner. Jag har ju blivit äldre med dem, böckerna ändrade karaktär och jag likaså, vi blev alla äldre och andra sätt att handla infann sig. Nya tankegångar likaså och den sjunde boken om någon bidrog med nya insikter, fantastiska insikter. Avsikten med mitt första inlägg här var inte att hylla J.K Rowling och uttrycka min kärlek till serien om Harry Potter men samtidigt som jag skrev så kom jag ju på, att utan den författarinnan skulle inte jag sitta här och skriva det introducerande inlägget på denna blogg vars tema är min stora passion, böcker. Så tack du underbara kvinna för att förde mig rakt in i böckernas värld. Jag heter Edvina och är i mina bästa år vilket jag alltid kommer vara oavsett hur många ljus det är på tårtan. Jag ska efter sommarlovet börja i tvåan på gymnasiet, jag går europaprogrammet vilket innebär att jag ska härifrån när mina kurser är slut. Bort och iväg, jag vill inte dö nyfiken som Babbens bok heter, och världen väntar. Jag vill se allt, en vän skrev en gång på baksidan av en tavla hon målat till mig: ”bara för att din nyfikenhet alltid kommer att vara större än ditt förstånd”.  Fan nu blev det för pretentiöst och det är tredje gången jag använder det ordet tillnärmelsevist seriöst idag. Allt jag vill är att berätta om mig själv, om hur jag ofta tvivlar på människan men tror på kärleken, om hur jag drömmer stort men fortfarande har förmågan att vara tillfreds, om hur jag det senaste året bytte skönlitteraturen mot kurslitteraturen men att jag är på min väg tillbaka nu och hur bra det känns. Det är mycket tack vare att jag längtat efter att inte kunna lägga ifrån mig en bok och sedan önska att jag inte läst den så fort. Det är imponerande hur duktig man blir på att göra saker med en hand och utan att ta näsan ur boken. Skär dock inte tomater, det blir galet kladdigt och något blodigt. Äh kommer jag någongång på något om mig själv som jag vill nämna så gör jag helt enkelt det, jag ska sova nu. Jag jobbar i en bokhandel och ÄLSKAR varje sekund av det men för att kunna lägga varje minnsevärd bok på minnet måste jag krypa till kojs. Mitt nästa inlägg här kommer att vara en recension på klassikern En världsomsegling under havet, av Jules Verne. Mycket nöje.

Edvina Olsson

Hur jag ska överträffa Eddies presentation av sig själv vet jag inte, men det handlar inte heller om att vara störst och bäst här i världen. Nej jag är här i världen för att vara mig själv. Den 21 oktober 1992 föddes en slemmig liten bebis som snart skulle komma att kallas Emelie Marianne Eriksson, men för det mesta bara Emelie. Några år efter det skulle hon få sin första favoritbok: ”Peter och Vargen”.

Jag tror inte jag nu, otaliga år senare, skulle kunna komma att kalla ”Peter och Vargen” för det bästa jag läst. Jag läste den ju inte ens själv, det var ju pappa som tog hand om den saken. Men oavsett så var det början till en rad timmar av oavbrutet älskande till den vackra ordkonsten. Små enkla bokstäver blir ord, som blir meningar, som blir böcker. Vackert bundna för att sedan bli älskade av människor i alla åldrar.

Det där med alla åldrar är en viktig sak. För egentligen har jag inte läst så himla mycket nu som äldre. Och ändå så ligger det så himla högt på listan att få sitta och bara mysa med en bok. Som yngre hade jag tre favoritböcker(/bokserier): ”Harry Potter”, ”Klara” (av Pia Hagmar) och ”Skämmerskans dotter” (av Lene Kaberool). Under dessa år var jag en riktig bokslukare och jag skulle aldrig att sluta påstå att jag älskade böcker. Men för ett halvår sedan och några år tillbaka har jag tänkt: ”Hur kan jag älska böcker så mycket, men ändå nästan aldrig läsa?”. För det var sant att jag nästan aldrig läste. Jag kom aldrig igång utan hade bara en hög av påbörjade böcker liggande på mina hyllor.

Men så en dag så började jag och några nära vänner att prata om böcker vi läste som små. Jag kom in på ”Skämmerskans dotter” och sa att jag försökt läsa tvåan men hade lagt ner det eftersom jag inte förstod. I och med detta samtal fick jag en nostalgichock som hette duga. Så jag åkte hem och läste om ”Skämmerskans dotter”. Och sen gick jag till bibblan och lånade de tre uppföljarna. Hela påsklovet slukade jag dessa underbara böcker – grät, skrattade och led med karaktärerna. Min döda läsgnista flammade upp och törsten gick knappt att släcka. Jag kastade mig in i min mors bokhyllor för att lyckligt bo där än idag. Jag vägrar låta något stå i vägen för min läsning igen, för jag måste helt enkelt få unna mig något så fantastiskt som människan har skapat.

Kanske borde jag skriva mer om mig, men det skulle bara vara rent formellt. Man känner mig bäst genom att känna mina känslor, vem bryr sig egentligen om vilken favoritfärg jag har? Så på återseende kära vänner, jag kommer igen. Nedan ser ni ett av mina favoritcitat från en bok (som garanterat kommer att skrivas om här).

Hon mindes historien om Maurice Chevalier. ”Hur känns det att bli sjuttio?” hade man frågat honom. ”Inte så dumt”, hade han svarat. ”När man betänker alternativet.”

À bientôt

Emelie Eriksson
7e juli 2010

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s