”Berts dagbok” av Anders Jacobsson och Sören Olsson

Ett Sune-fan har jag varit så länge jag kan minnas. Det började med att familjen var på någon solsemester och att jag bara tog en bok som fanns i bokhyllan, bara för att. Den boken, ”Plugghästen Sune”, visade sig vara väldigt bra. Och rolig. Sen dess har jag läst nästan alla Sune-böcker.
Men Bert har jag inte varit så uppdaterad kring. Killarna i min närhet på mellanstadiet läste dom böckerna och min bror hade lämnat efter sig en hel hög i bokhyllan. Jag provade försiktigt ”Bert Babyface” en gång men gav nog upp redan efter en sida. Däremot så gillade jag serien. Den första kontakt jag fick med böckerna var ”Bert och bacillerna” i form av ljudbok som jag aldrig hörde klart. Och det var länge sedan, men jag mindes att det var kul. Så när jag snubblade över ”Berts dagbok” som ljudbok på bibblan kunde jag inte låta bli att låna den. Kunde den vara rolig?

Bert Ljung, eller Treb Walker som är hans täcknamn, skriver dagbok. Bert Ljung är KILLE och gör det mest förbjudna och otänkbara en kille kan göra. Men han gör det ändå, i en blå dödskallebok. Han är tolv år och skriver om sina vardagligheter: och förstås tjejer. Om fina Rebecka. Men hur ska han få henne på fall? Och hur ska han slippa skolans jobbigaste kille – Klimpen?

För att kunna ge sig hän åt dessa böcker och faktiskt uppskatta dem så måste man nog ha en speciell egenskapen. Egenskapen att släppa på sina sociala oskrivna regler, strunta i att detta är för barn. Tycka det är kul ändå. För det är jävligt kul. Otroligt barnsligt, men inte på det omogna och okontrollerade sättet. Jag skrattar högt otroligt många gånger. Ibland fnissar jag och himlar med ögonen. Och lika många gånger undrar jag hur de kommer på alla skämt. För det är genialiskt fantasifullt, i all sin enkelhet.

Även om man inte själv har ett intresse av Bert så är det fortfarande, efter alla dessa år, den perfekta presenten till killar OCH tjejer i de yngre åldrarna – man kan väl inte räkna med att intresset finns i de äldre. Lika varmt rekommenderar jag fortsättningarna, jag har även lyssnat på bok 2 (Bert och Brorsorna). Och i ljudboksformat i högsta grad. Anders Jacobsson ger böckerna liv, och förmodligen ännu roligare med sina klockrena rösttolkningar. Karaktären Klimpen behöver inte ens säga något kul för att få mig skratta, och Berts nya mörka ”mansröst” efter att han rökt sin första cigarett (och alltså blivit man) är för mig oförglömligt. Så ta er tid att vara ett barn och låt er skratta åt denna härliga fånighet till bok.

Emelie Eriksson
7e november 2011 

Annonser
Det här inlägget postades i Barn, Feel good, Humor, Kärlek, Ungdom och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s