”Mitt nya jag” av Sophie Kinsella

Om det är något jag älskar så är det att gå runt på bibblan, leta efter en bok men samtidigt stöta på massa nya titlar. Jag tar upp böcker, läser vissa baksidor där få verkar intressanta. Vissa av dessa intressanta tar jag med mig hem. ”Mitt nya jag” av Sophie Kinsella var just en sådan bok. Jag tänkte provläsa lite. Men jag sögs in i den. Jag kunde inte sluta läsa och vilket har stulit sömn från mig de senaste nätterna. Men det var den värd.

Året är 2004. Lexi Smart är en tjugofyra-årig tjej med sneda tänder och en opålitlig dryg pojkvän. Hon fick ingen bonus, hennes mamma gör henne vansinnig och hennes pappa har nyss dött. Hon ska på pappans begravning och dagen innan är hon ute och dricker banandrinkar och väntar på pojkvännen som aldrig dyker upp.
     Nästa dag vaknar hon upp på ett sjukhus och året är 2007. Efter en bilolycka har hon fått en minnesförlust och har ingen aning om vad hon gjort de senaste tre åren. Hon är en välbetald chef med raka vita tänder, perfekt kropp, vackert hår och är gift med den snyggaste mannen hon sett, som dessutom är romantisk och miljonär. Trots panik och förvirring känns det som om hon vunnit på lotto, men snart visar det sig att allt kanske inte är så perfekt som det först verkade.

Ja, den har en lite fånig baksidetext (inte den ovan). Den svenska titeln är oerhört dålig. Framsidan nästan ännu värre då omslagstjejen har överdrivet mycket mascara och dessutom en töntig min som jag antar ska matcha historien men inte alls gör det. Men den är underbar. Jag ÄLSKAR den. Kanske inte helt från början till slut, men det är alltid vad du känner mot slutet som räknas. Baksidan envisas att nämna en grej som det tog lite för lång tid för historien att berätta. Vilket givetvis inte är författarens fel. Men med den vetskapen blir man bara irriterad på att man aldrig får informationen. För mig är det lite som om historien aldrig riktigt tar fart förrän den har frigjort sig från vad som står på baksidan. Du läser boken för att de som står där verkar bra, men frågan är om det är intressant och läsvärt efteråt. Själva konflikten. Och det är definitivt den här boken.

Under första delen så handlade det delvis lite om obehagskänslor. Situationen Lexi är i är verkligen fruktansvärd. Och hon kan inte riktigt hantera den så bra eftersom, ja, hon är den hon är 2004. Men hon är en underbar hjältinna med en stor portion humor som levereras rakt in i hjärtat.  Tillsammans med tragedi och lite sorg. Själv fick jag också en någon form av ny uppfattning rikemanslivet. Inte för att något i boken motsäger något jag tidigare känt, men… Ja, Lexi placeras ju bara in i det där livet och det ger nya vinklar.

Det är väldigt svårt att skriva en recension när det absolut bästa är något jag inte kan berätta om utan att spoila allt sammans. Men jag kan säga så mycket som att jag sitter och kvider av spänning och längtan och mot slutet är jag alldeles tårögd för att det är så fint. Jag skulle stortjuta om jag inte suttit på gotlandsfärjan och läst. Men de blanka ögonen kan ingen ta ifrån mig. Den sista delen av boken är ljuvlig. Fast man kanske måste vara en fåntratt också. För det är en bok för romantiker. Utan tvekan.

Emelie Eriksson
14e april 2011

Annonser
Det här inlägget postades i Chicklit, Feel good, Humor, Kärlek, Teböcker och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s