”Hollywoodfruar” av Jackie Collins

Jag gick nog i åttan när mamma föreslog att jag skulle läsa den här. Min mamma står för mycket av det bra jag har läst här i livet. Och så lär det nog fortsätta tills jag har plöjt igenom hela hennes bokhylla.
Benämningen ”tantsnusk” stötte jag på från andra genom ”Hollywoodfruar”. Först frågade jag mig vad det var, sedan undrade jag bara varför och idag, för denna recension, kollade jag upp ordet. Tydligen uppkom det i och med 80-talets publicering av en sorts kärleksromaner, där ”Hollywoodfruar” kan stå för den mesta av äran (den utkom 1983). I dessa förekommer ingående skildringar av sexuella akter med en omfattande ickesexuella handling (som ofta var fartfylld), och böckerna lästes främst av kvinnor. Alltsammans stämmer in på ”Hollywoodfruar”, men jag tycker helt ärligt att begreppet ”tantsnusk” låter ganska diskriminerande och föredrar nog den andra beteckningen jag nu hittat: FLN (flärd – lidelse – njutning).

”Hollywoodfruar” utspelar sig främst i Beverly hills. Det är en stor skara karaktärer man får följa. Alltifrån den ilskne avdankande superstjärnan Ross, hans fru Elaine, Buddy som försöker klättra uppåt på stjärnstegen men som tillfälligt arbetar som manshora, hans nyblivna oskuldsfulla fru Angel till poliskommissarien Leon och en mördare på rymmen. Medan alla ytliga intriger, plastikoperationer och kärleksaffärer pågår som förr verkar en mördare ha ett nytt mål, och pulsen kommer att höjas ytterligare.

I början hade jag väldigt svårt att minnas vilken karaktär som var vilken, som det brukar vara för mig i multiplotthistorier. Men snart lär man sig och då går det hela på räls. Men fenomenet med just dessa historier kvarstår förstås ändå: Nämligen det att man skaffar sig favoriter. I en ”vanlig” berättelse som kretsar kring en huvudperson så lägger man ju själv all fokus på denne, men i detta fall så blir man ibland besviken när det skrivs om någon man tycker är mindre intressant och kanske t o m ”skumläser” det kapitlet. Men ju längre man kommer i denna historia desto viktigare blir varje karaktär och tillslut är alla så invävda i varandra att det inte spelar någon roll. Alla har en viktig del i historien att göra.

Något som också är mycket fascinerande enligt mig är att trots att det är en bok med otroligt mycket sex så blir den tillslut nagelbitande spännande med mycket som kommer fram i ljuset. Jag skulle aldrig vilja kalla den ”djup” men den är betydligt mer än bara yta. Det är inte en bok som bara är skriven för de erotiska delarnas skull. Allt är snyggt ihopvävt och i slutändan är det deckarhistorien som lämnar det starkaste avtrycket.

Det var rätt många år sedan jag läste den här och är väl inte säker på om jag skulle gilla den lika mycket idag som då. Det är knappast en bok för alla men om man vill ha något hyfsat lättsmält och spännande och inte har något emot mycket erotik är denna nog att rekommendera. Kanske är det typisk ”semesterläsning”?

Emelie Eriksson
7e april 2011

Annonser
Det här inlägget postades i Deckare, Erotik, Kärlek, Spänning och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s