”Skynda att älska” av Alex Schulman

Jag, min bästis och hennes mamma sitter i deras vardagsrum och kommer av någon anledning in på äldre pappor. Något jag själv spekulerat mycket kring, men aldrig riktigt funnit några svar. Speciellt nu de senaste åren tycker jag att media har exploderat av framgångsrika äldre män som skaffat yngre kvinnor och fått barn med dem. Och de berättar om hur mycket de älskar barnen och att det inte är svårare utan snarare enklare att vara sextio än trettio. Och det ifrågasätter jag inte, men jag undrar vad som händer sen – det kommer inte fram i media vad som händer när barnet är femton och pappa sjuttiosju. När barnet är tjugo och pappa är död.
     Min bästis mamma började i denna diskussion prata om en bok av Alex Schulman hon läst som handlade om just det. Efter några meningar om detta gick hon iväg och kom sedan tillbaka med ”Skynda att älska” som hon tryckte i min hand. ”Du kan få den av mig”.

1974 gifter den kända tvproducenten Allan Schulman sig med journalisten Lisette. De får tillsammans barnen Calle, Niklas och Alex – Alex född 1976. Allan är då 57 år gammal, hans fru 25. Alex har många minnen av sina bortgångne far, men som han genom åren valt att inte tänka på i rädslan att bryta ihop. Men i och med boken har han valt att minnas. Han berättar om den idylliska barndomen i torpet, om hur han återbesöker det som vuxen och om hur pappan allt mer åldras. Om kärleken och sorgen.

Det är en väldigt rörande historia. Jag är oftast mer förtjust i böcker med handlingar och röd tråd, och annars mer traditionella självbiografier. Men med denna bok går jag in med en annan vinkel. Jag vill få inblick i det här, och det är just vad boken är – en inblick i Alex Schulmans relation till sin döde far.

Tempot är ganska långsamt, men inget är utdraget och det är ingen episod man kan kalla seg – oavsett om man är intresserad eller inte. Alex lämnar heller inget ute. Inget är romantiserat även om han är helt ärlig med det faktum att han alltid varit oerhört partisk när det gäller sin far.

Det enda jag egentligen saknar är främst två saker som är ganska utelämnade. Jag skulle vilja veta mer om de halvsyskon Alex har från pappans tidigare äktenskap. De nämns nästintill inte, och jag undrar vilka de egentligen är. Någon slags relation måste finnas. Det andra är hur föräldrarna träffades – vad var tankarna om hans ålder, vad såg folk utifrån på saken?
     Men båda dessa saker beror på varför jag främst valde att läsa boken. Jag ville veta allt i spektret över hur det är att han en äldre pappa, och hur det är att vara en. Och ”Skynda att älska” är faktiskt ingen avhandling. Det är en kärleksrelation nedknåpad, som jag dessutom tror att Alex själv försökt försona sig med i skrivandet. Det handlar inte om vad läsaren ska få ut av det. Och eftersom de flesta böcker faktiskt fungerar så, så är detta kanske en trevlig omväxling.

Emelie Eriksson
17e februari 2011

Annonser
Det här inlägget postades i Kärlek, Självbiografi och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s