Doktor Glas – Hjalmar Söderberg

Hur långt är det tillåtet att gå för att rädda någon man älskar?

Doktor Glas är en ensam man, han bor i Stockholm, han är läkare och han för dagbok. Boken utspelar sig 1905 och det är Doktorns dagboks anteckningar läsaren följer. Boken är väldigt melankolisk och Doktor Glas strövar på Stockholms gator och iakttar andra människor men jag får känslan av att han själv står utanför, han tänker mycket och för ner sina tankar väldigt vackert och poetiskt i sin dagbok. Han är matt och trött och han tänker ofta tillbaka på hur hans liv såg ut när han var ung. Han har många bekanta som hyser stor respekt för honom men han har inga vänner. Han har förberett det perfekta motgiftet mot livet när det blir för tungt att bära, några piller som han har i tryggt förvar så att de inte hamnar i fel händer. Upphittaren av den som tagit dessa piller skulle säga att dödsorsaken var att hjärtat gett upp, något som är helt normalt för en man i Doktor Glas ålder. Ingen skulle misstänka självmord om inte kroppen blev obducerad men vem skulle lägga tid på det när det så uppenbart var hjärtat.

En dag kliver Helga in på mottagningen, hon är inte fysiskt sjuk men hon behöver hjälp. Hon talar ut och Doktor Glas känner direkt för den unga kvinnan och hennes situation. Han vill hjälpa henne, men hur långt är det tillåtet att gå?

Boken är mörk och när Helga kliver in i berättelsen så tror jag direkt att nu kommer sidorna lysas upp men så är inte fallet, Doktor Glas gräver ner sig om möjligt ännu mer i tankar och nu är även åtrå inblandat även om chansen är liten att hans känslor skulle besvaras. Han börjar bära pillrena i fickan och de tynger honom som om han bar på bly.

Det är en fantastiskt bra bok och en väldigt fin skildring av Stockholm precis så som jag själv upplever staden, pessimistisk och pretentiös men samtidigt en stad att kalla hemma. Allt det mörka gör ont, samtidigt som man själv börjar fundera på om det är ett nödvändigt ont, ett ont som inte får glömmas bort för många tänkare bär på det.

Gammel-svenskan tog ett par sidor för mig att komma in i men sedan flöt det på bra och jag upptäcker mer och mer hur vackert det svenska språket faktiskt är. Den här boken ligger mig varmt om hjärtan just pågrund av den melankoliska känslan och att man själv börjar fundera på när man får göra vad och om det är värt det?

Edvina Olsson

Annonser
Det här inlägget postades i Existentialism, Historia, Kärlek, Tragedi. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Doktor Glas – Hjalmar Söderberg

  1. lussegubben77 skriver:

    Doktor Glas är en av mina absoluta favoritböcker, mycket tack vare det självklara sätt på vilket karaktärer och miljöer introduceras och beskrivs. Man börjar läsa, och det känns snart som om man aldrig har gjort något annat. Få författare har bemästrat det svenska språket så som Hjalmar Söderberg gjorde.

    • Edvina skriver:

      Absolut, det är en bok på få sidor men den innehåller så väldigt mycket och den är så vackert uppbyggd. Språket är inspirerande och det är även en av mina favoritböcker!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s