Gräset sjunger – Doris Lessing

 

Boken utspelar sig på 50-talet och handlar till störst del om Mary, hennes fattiga uppväxt där en hemskt olycklig och elak mor får henne att förakta sin far och det leder till en ovilja mot att ha en kärleksrelation med en man. När hon blir äldre bor hon på ett hem för unga flickor i Sydrhodesia, efter skolan skaffar hon sig ett jobb och hon skapar sig ett liv. Hon är social, spelar tennis, arbetar flitigt och träffar regelbundet sina vänner. Mary har även manliga vänner och känner sig väldigt trygg i det, hon vet ju att hennes gifta vänner inte har några sexuella avsikter med henne. En dag hör hon några av sina vänner prata bakom ryggen på henne, de säger att hon borde skaffa sig en man, hon är ju inte ung längre. Någonting brister för Mary, hennes passiva liv hon skapat sig kränger till. Hon går ner i en depression där hon känner att hon måste gifta sig för att vara sina vänner till lags, samtidigt som hon är besviken på dem för att de pratade om henne bakom hennes rygg, något som snälla Mary aldrig skulle göra, och hennes motvilja mot en kärleksrelation med en man gnager på henne.

En dag träffar hon Dick, en fattig farmare som bor på landsbygden. Hon tycker att han är snäll för att vara en man som inte ingår i hennes manliga vänskapskrets, senare gifter de sig och Mary lämnar staden, societeten, sitt arbete, sin passiva låtsasvärld och hon träder in i en ny värld där hon förväntas ta hand om ett hushåll och en människa mer än sig själv.  Det är ett ganska hårt slag, men Dick är en förstående man och han lämnar henne ensam i sängen och är otroligt snäll mot henne. Till en början är hon väldigt energisk och förvandlar kyffet där de bor till vad man skulle kunna kalla ett hem. Det går dåligt för Dicks farm och de är fattiga, Mary som trodde att allt skulle bli bra nu när hon gift sig, skaffat en man, precis som hennes väninnor sa, sjunker ner i ännu en depression. Dick dras med ner tillslut och de svarta slavar som tjänar Mary i hushållet drabbas av hennes vrede och tillkortakommanden. En dag kommer Moses och mer än föraktet mot honom då han är svart växer fram hos Mary, rädsla rider henne men också åtrå. Och äckel mot sig själv. 

Boken inleds med klimaxet som uppnås i slutet, men annars får vi följa Mary från barnaåren till vuxen ålder och sedan slutet. Som baksidetexten lyder så är boken en krönika över mänskligt sönderfall och en studie i rasmotsättningar som synes oöverbryggliga.

Hela boken skriker av en tung ångest men det är en fint snickrad och beskriven ångest. Varje liten vrå av miljöerna och karaktärerna besöks och jag får förklarat för mig hur ångesten uppstått, om jag har huvudet med mig, den är bottenlös, inga hjälpmedel finns mot den. De känner inte sig själva, kan inte hjälpa varandra och de famlar i den förvirring de själva byggt upp när det kommer till rasfrågor. Ibland gör det riktigt ont i magen men det visar på ett otroligt bra författarskap och det finns inte ett tvivel på att Doris Lessing är värd det Nobelpris i litteratur hon fick 2007.

Edvina Olsson

Annonser
Det här inlägget postades i Historia, Nobelpris i litteratur, Samhällsfrågor. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s