Lyckan är en sällsam fågel – Anna Gavalda

Jag läste Anna Gavaldas bok ”Tillsammans är man mindre ensam” och älskade den. Många gånger läste jag den innan hennes nästa bok ”Lyckan är en sällsam fågel kom ut”.  Spänd av förväntan fingrade jag på deni bokhandeln där jag stundvis jobbar, men när jag läste baksidetexten infann sig aldrig den där vällustiga ”Åh vad jag vill läsa den här boken” känslan. Den verkade inte alls innehålla  alla de ingredienser som gör ”Tillsammans är man mindre ensam” till en av de bästa böcker jag läst. Tiden gick men en dag såg jag den här som ljudbok på bibblan och tänkte att nu ska jag ta mig an den här berättelsen. Tack och lov att jag gjorde det.

Det ska inte lämnas osagt att den inte rakt igenom håller samma standard som Annas förra bok. Den är ganska seg och blir inte riktigt bra förren en ganska lång bit in, men då blir den MYCKET bra och man känner igen det mysiga  sätt som bara Gavalda kan skriva på.

Även denna bok handlar om  några trasiga människoöden som när de hittar varandra långsasmt kan påbörja en läkeprocess. Charles älskar inte sin hustru, han är trött på sitt jobb, tristessen fräter på honom och en depression börjar äta upp honom inifrån. Skittråkig inledning där jag introduceras i Charles sorgliga liv. Det finns en liten ljuspunkt som han kämpar för att behålla och det är den sköna men lite tonårsdryga tjejen Mathilde som är Charles på-köpet-med-kärleken(som inte finns längre)-dotter. De delar ett musikintresse och trivs i varandras sällskap. En dag får Charles ett brev med bara några få ord skrivna, Anouk är död. Brevet för oss till Charles barndom, en ovanlig men kärleksfull barndom med mycket utmärkande och annorlunda karaktärer. Vi träffar också hans barndomsvän Alexis som är Anouks son. Vad han genomgått och blivit är en historia i sig och kanske har det något med Anouks sista levnadsdagar att göra. Tillbaka blicken Charles genomgår för honom ut på den franska landsbygden  där han träffar Kate. Hon har byggt upp en fristad för barn och djur som varit i ett behov av ett. Deras bi-historier är röande och ömsom mycket sorgliga. Även Charles finner en fristad på Kates och barnens gård. Kate har tappat bort sig själv och är svårare att hitta än genom mörka kvällar med vin och tårar, men kärlek på alla plan växer fram och som skrivet så läker de långsamt.

Det är en mycket fin och läsvärd bok. Håll tillgodo med den något sega inledningen för crescendot gjorde iallafall mig mållös.

(Jag har nu även läst boken och vill bara tillägga att jag med denna recension inte har gjort den här berättelsen rättvisa. Inte alls överhuvudtaget, men jag har inte den talang i skrivkonst som skulle vara nödvändig för att göra denna underbara bok absolut rättvisa.)

Edvina Olsson

Annonser
Det här inlägget postades i Kärlek, Teböcker. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s